Norges mest motbydelige avis - og naturligvis, Nrk

Her snakker Pat Condell om den britiske avisen The Guardian og om BBC - samt de hykleriske folkene på venstresiden som taler varmt om multikulturisme. Bytt ut The Guardian med Aftenposten og BBC med Nrk, så passer alt han sier om Norge også.

For også her i landet har vi hykleriske, venstrevridde multikulturelle som passer på å sende sine egne barn til skoler med hovedsaklig hvite elever, mens de snakker varmt om for eksempel Groruddalen som etniske nordmenn flykter fra. Jada, det er til å spy av!

Mer fra galmannslandet Sverige

”Vilka Röster är det vi får höra i dagens Sverige? Vilka släpps fram? Vilka stoppas?”, spør Julia Caesar i denne kronikken, og i kjent stil svarer hun selv: ”Rösterna lever sina liv i ett utrymme som har skapats av någon och som begränsas av någon. Någon, någonstans, bestämmer vad som får sägas och vad som inte får sägas. Någon rycker i trådarna. Någon släpper fram. Någon stänger ute. Minsta lilla felsteg så är man rökt. Straffet för ett förfluget ord är först en offentlig och förnedrande pudel, sedan avstängning eller uteslutning.” Caesars dom er som vanlig hard og kontant, og hun unnlater heller ikke å navngi hvilke personer som styrer meningsdannelse i Sverige og hvilke medier som trekker i trådene.

Les hele: Svenske Røster av Julia Caesar.

Les mer om galskapen i Sverige i en artikkel skrevet av
Pia Kjærsgaard: Den svenske løgn

Orker du mer svensk vanvidd, så les også denne artikkelen:
Den tause redselen

Hun gjorde det utenkelige og helvete brakte løs. Presten Helena Edlund i den svenske kirken benyttet seg av ytringsfriheten til å stille spørsmål ved den svenske kirkens unnfalne holdning overfor islam og etterlyste en tydeligere kristen identitet. ”Jeg burde ha visst bedre,” skriver hun.

”.....Dagens Sverige präglas inte av frimodig öppenhet utan av tyst rädsla, ibland till nivåer där den nästan går att ta på. Så vad har hänt i mitt Sverige? Vad är det som får vuxna, intelligenta och engagerade människor att vända bort blicken istället för att säga sin mening?

En av de allvarligaste förändringarna i Sverige under de senaste decennierna menar jag är den praktiska inskränkningen av yttrandefriheten. Varje vuxen svensk med någon form av självbevarelsedrift vet vilka åsikter som är ”godkända” och att avvikande åsikter inte går ostraffade förbi. Särskilt inom vissa områden gäller det att vakta sin tunga. Håller du inte med, så håller du i alla fall käft om du vet ditt eget bästa.....

Är då Sveriges framtid ohjälpligt nattsvart? Jag vägrar att tro det. Fler och fler tecken syns i skyn som tyder på att människor börjar kvickna till. Likriktningen och inskränkningarna har blivit alltför tydliga. De etiketter som hittills kastats på folk för att tysta och idiotförklara, är inte lika effektiva längre. Även de starkaste ord vattnas ur om de används för flitigt.

Sverige må vara ett land där den tysta rädslan styr. Men skrämseltaktiken fungerar bara så länge vi låter oss skrämmas. Det går att bestraffa en, eller tio, eller femtio. Men tusen? Tiotusen? Nu viskar alltfler röster att kejsaren är naken, och när de som varit tysta så länge, inte längre är det – då kommer det att hända saker.

Så mitt avslutande tips i höstrusket får bli detta: Kura ihop dig i soffan och se Bröderna Lejonhjärta. Fråga dig sedan vilket samhälle du vill leva i – och vad du tänker göra åt det. För trots allt finns det saker man måste göra även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Den tause redselen

        

En helt vanlig dag på torget i Malmø i Sverige

Se videoen, en helt vanlig dag i Malmø. Er det slik dere som stemmer på Arbeiderpartiet og andre multikulturelle partier ønsker det skal bli i Norge, også?

Klikker dere på linken nedenfor, kommer dere til en svensk hjemmeside som heter Avpixlat. Der kan dere følge med på den galskapen som foregår i Sverige i disse tider.

Att Malmö är en av de städer i Sverige som snabbast närmar sig brytpunkten där svenskar är en minoritetsgrupp betvivlar man inte när man ser och hör detta. Våra medier och politiker vill göra det till något kontroversiellt eller rentav politiskt extremt att ifrågasätta denna utveckling. Det extrema är i själva verket förstås i stället att detta är Sverige 2012. Det reser självfallet också frågor om Sverige 2024, 2034 osv.

Les hele: En vanlig dag på Gazarems… ehh förlåt, torget i Malmö

Er ikke rom-folket fargerikt felleskap?

Det er med undring jeg observerer at offentlige personer som f.eks Oslos ordfører og byrådsledere osv åpent står fem og kritiserer at Rom-folket får slå opp leirer og utøve sin kultur i Oslo.
Min undring kommer av at det jo nettopp er disse menneskene som roper høyest på, og er varme tilhengere av multikulti, Det nye Norge, fargerikt fellesskap osv.
Men nå når de blir beriket av nettopp Rom-folkets kultur, da vil de ha seg frabedt den.
Det må da logisk være slik at de synes noen kulturer er bedre enn andre. Men da er jo dette rasisme, ifølge disse offentlige personers egen deffinisjon av rasisme. For skulle jeg driste meg til å ytre at jeg foretrekker en kultur eller ikke liker visse trekk ved en kultur da blir jeg straks angrepet at multikultifansen og kallt rasist.
Følgelig bør de anmeldes for nettopp det: Rasisme.
-trond lie

(Leserkommentar til artikkelen:  Avviser NAV-støtte som følge av Folk er Folk-ansettelser)

Frekkhet? Fra sigoeynernes side er dette kynisk, kald og beundringsverdig utnyttelse av de muligheter verden gir dem. Syting paa norske gaatehjoerner gir antagelig langt bedre avkastning enn klaging i Bulgaria og graat i Romania. Hvem hadde ikke gjort det samme, og mere til, i deres sted? Saa kan de fortsette aa leve som foer, uten noen som helst form for sosialt loeft eller moralsk innsats. Alt blir som foer. Sigoeynerkulturen lever videre. Bare med nye lukrative beitemarker. Og med ny og opphoeyet moralsk status, som "offer", "fattig" og "aerlig arbeidssoekende".

Ironisk at "kamp for de undertrykte" betyr aa frata dem for ethvert krav om egeninnsats eller visjon om et bedre og mer hoeyverdig liv. Teologisk og sosialistisk "frigjoering" av fattige blir dermed en ideologi som lar den fattige forbli fattig, idet "fattig" blir en moralsk betegnelse og bli en moralsk kategori. Ideologien lar den "fattige" bli offer, la ham ta paa seg "fattig-" og "undertryktrollen" og samtidig la andre borgere "moralsk skyldige" og staten omsorgspliktig. Og dermed forbli langt "fattigere" enn foer - ikke lenger materielt, men moralsk, idet man naa kan leve godt som "moralsk fattig", eller "offer".

Det faktum at de fattige kanskje ikke var saa fattige, at bilene de reiser med er heller gode, og fattigdomen en fasade paa et kriminelt nettverk, godt organisert og stramt drevet av sigoeynerkonger og -baroner, det forsvinner helt fra blikkfeltet. Ingen kritikk av at den eneste undertrykking og utbytting som eventuelt finner sted, den er begrenset til sigoeynermiljoene selv. Men hvorfor henge seg opp i slike fakta? Saerlig naar norske aviser med Aftenposten pleier den norske finfoelende daarlige samvittighet ved aa portrettere forfulgte stakkarer. Andakten lyder: "Vi er redde", "vi har ikke noe sted aa dra", "politiet forfoelger oss" og "vi vil ikke annet enn aa arbeide". Kirken erklaerer offentlig at "romfolket maa hjelpes" og "vi finner intet bevis paa at disse er knyttet til kriminell virksomhet". Og Wergelandsforskerne som sier at kritikken mot "de undertrykte" minner om "folkemordsretorikk" og dermed maner frem de styggeste spoekelser fra europeisk historie.

Helt forutsigelig, helt elementaer appell til de laveste av nordmenns moralske instinkter: godtroende medfoelse. Lavest og foraktelig, fordi naiv. En daarlig samvittighet som forblir daarlig og verkende, selv om man skulle forstaa at den er manipulert at media som nettopp gir folk det som de vil ha: daarlig samvittighet. Media gjoer bare sin jobb. De gir folk de som folk vil ha. Tilfredsstillelse i form av daarlig samvittighet. Og ikke engang ekte daarlig samvittighet, grunnet moralsk klanderlige handlinger eller hensikter. Daarlig samvittighet - for samvittighetens skyld. Ironisk nok: evne til daarlig samvittighet som - ja - som last, og ikke som dyd - fordi den er utelukkende irreel. Norske godfjotter forholder seg ikke til sigoeynerne i det hele tatt, bare til sin elskede foelse av daarlig samvittighet. Djevelen er lur. Han lurer ikke med "synd", eller trang til mord, brann, drap. Djevelen slaar til der den kristne ventet det minst: naar godfjotten hoerer det himmelske bud som oppsummerer hele Loven og alle profetene: "Du skal elske din neste som deg selv" (Matt. 22.38)

Slikt sett er sigoeynerne helt uskyldige. Forbauset blir de objekt for en oppmerksomhet de aldri tidligere har faatt. De dras inn i en logikk de ikke hadde planlagt: ved aa bli objekt for kristen, daarlig samvittighet. Aa bli det objekt som godfjotter enten mishandler eller hjelper. Misliker for sterkt, eller elsker for mye. Alt i alt: helt ute av balanse. Den utlandske, omreisende sigoeyner har egentlig ikke gjort noe som helst overhodet. Bare campet, tigget, stjaalet og avfoert som sedvanlig. Hvor stor var vel ikke forboelsen da noen kristne sjeler kom med Evangeliet: dere er "forfulgt" av Politiet, og dere har "rettigheter". Hvem kan motstaa en slik ufortjent "frelse"?

Det hele er saa latterlig og saa gjennomsiktlig at de som virkelig er aa laste, er de "kristne godfjotter". Godt sagt! Selv "kristen", (men ofte flau over det), foeler jeg ofte at det trengs en dose av eldgammelt norsk "hedenskap" som medisin mot all godheten, godtroenheten og kanskje "godfjotteriet". Iallfall et snev av djerv vikingeaand. Det var med denne driven at Norge ble samlet til et rike, og ikke av noen som helst form av kristen "nestekjaerlighet" eller politisk respekt for "rettigheter". Fintfoelenheten kom etterpaa, og erklaerte Olavsberserken for "Hellig". Greit nok, ja, stort og beundringsverdig! Flott historie for en ny tid! Men finheten, saarbarhetene og foelelsene maa akkompagneres med stolthet, klokhet og djervskap. Men naa som som vikingeaanden sluknet definitivt med Gunnar Kjakan Soensteby og landet ikke har annet enn kristen finfoelenhet og menneskerettslige samvittighetskval, er det ikke rart at det hele slaar sprekker.
-Breidablikk

(Leserkommentar til artikkelen: Romfolket flytter til tomt som er gjenstand for nabokrangel )

Kriminaliteten i Groruddalen har ikke gått ned

"Politiet sier kriminaliteten i Groruddalen har gått ned, men det har ikke jeg merket noe til."

"Jeg kjente på frykten da jeg kalte en fremmedkulturell et stygt ord i en krangel i et av friminuttene. Det gikk ikke mange timene før tre brødre gikk rundt i skolegården med rambokniver i beltet, og skulle «ta meg». Jeg skulket skolen en uke etterpå. I frykt for å oppleve en slik type hevn igjen, gikk jeg ikke til politiet. Selv om kriminaliteten i Groruddalen skal ha gått ned siden 2000-tallet, har ikke det noe som helst med saken å gjøre. Hevn er alltid et tema vi må vurdere før vi går videre med en sak. Det vet vi som bor der.

Redselen fulgte meg over på ungdomsskolen. Ryktene hadde spredd seg, men jeg valgte allikevel å spille tennis med kompisene mine på kveldene på Vestli. Én kveld som satte en stopper for det, var da jeg skulle plukke opp tennisballene alene utenfor gjerdet på tennisbanen. Plutselig, uten forvarsel, kom en gjeng på 8-10 stykker bort til meg og én av dem prikket meg på skulderen. «Er det rasisten?». I dag lever jeg med to fortenner av plastikk. Grunnen til at vi fortsatt bor her, skyldes utelukkende det økonomiske faktum, og at vi ikke vil ha tapt kampen."

Les hele innlegget i VG: Jeg er også norsk

Les også Milde sukk av oppgitthet - samt leserkommentarene til artikkelen.

***

Klasseperspektivet paa situasjonen i Malmo er feil fordi denne paastaatte "arbeiderklasse" ikke arbeider. Og fordi denne "klassen" ikke arbeider kan den like gjerne defineres som en "overklasse". En "overklasse" som inndirekte utsuger andres arbeid. Egentlig en helt ny historisk klassehybrid.
-brozak