Nei, det er helt umulig. Ingen kan være så ondskapsfull, ingen kan være så avstumpet at man iverksetter noe som kan ta livet av så mange mennesker.
Eller?
Her i landet opplevde vi nettopp det - den 22/7. USA opplevde det samme med Oklahomabomben og 9/11. Sjakalen skryter av å ha stått bak over 100 terroraksjoner som har kostet opp til 2000 mennesker livet. Og vi bare nevner Pol Pot, Hitler og Stalin - og mange flere.
Dessverre - det ser ut til de mest utenkelige uhyrligheter kan finne sted.
Den svenske journalisten, Julia Caesar, skriver her om ulykken med fergen Estonia.
."....Carl Bildt, som var statsminister (m) när Estoniakatastrofen inträffade, har vid upprepade tillfällen konsekvent avböjt att låta sig intervjuas av Lars Borgnäs om allt som har med Estonia att göra.
”Verkligheten överträffar dikten”
En dag får Lars Borgnäs ett telefonsamtal. Det är i början av december 2004, en vecka efter att han i ”Uppdrag granskning” avslöjat att svensk militär transporterat sovjetiskt krigsmateriel ombord på M/S Estonia. Mannen som ringer står i en telefonautomat. Han vill vara anonym. Han verkar initierad och säger att informationen om Estoniaolyckan har ”filtrerats”. Han har läst en intern utredning som bara är känd av ett litet fåtal personer. Han har tystnadsplikt och är väldigt nervös när han ringer.
Den utredning som mannen har läst bekräftar att det fanns material ombord på båten på olycksnatten, ett material som var extra viktigt. Men det ringdes och varnades om att granskning av myndigheter väntade i hamn. Därför försökte man öppna bogvisiret och dumpa lastbilarna i vattnet. Men det lyckades inte. Istället sänktes båten med torpeder. Dessförinnan hade störsändare lagts ut för att omgivningen inte skulle uppfatta vad som hände. Materielen hade efter förlisningen avlägsnats från färjan, inget fanns kvar. Det var därför övertäckningen avbröts, säger mannen. I operationen hade den svenska marinen fått hjälp av USA. ”Verkligheten överträffar dikten”, säger mannen.
Planerat massmord på 852 personer?
Kontentan av hans budskap är fruktansvärd: sänkningen av Estonia är ett planerat massmord på 852 personer. Lars Borgnäs har själv fått höra ordet ”konspirationsteorier” alltför många gånger för att avfärda mannens berättelse rakt av. Innan alla fakta är kända är den lika trolig som andra teorier.
”Konspirationsteorier” – det argumentet kommer alltid upp. Det man inte vill ta i, det kallar man konspiratoriskt. Inte minst journalister gör det” säger han.
I sin bok skriver han:
”Grundregeln är att rykten inte ska föraktas. En del viktiga sanningar har fötts och vuxit upp obekräftade, just som rykten.”
Utredaren bränner allt material
Fyra dagar efter att ”Uppdrag granskning” sänts, den 3 december 2004, tillsatte regeringen en utredning med hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt som ensamutredare och med snäva direktiv. Den 21 januari 2005 redovisade han sin rapport. Den var på sju sidor och lämnade i stort sett alla viktiga frågor obesvarade. När rapporten publicerats bränner Johan Hirschfeldt allt arbetsmaterial.
Någon granskning av rapporten är alltså inte möjlig, och inte heller någon forskning. Till dem som frågade sa Hirschfeldt att han hade glömt allt som handlade om de militära transporterna. Han hade tryckt på deleteknappen, och allting som låg utanför den skriftliga rapporten var raderat ur hans minne. Genom de snäva utredningsdirektiven och att Hirschfeldt brände allt material kastades inget nytt ljus över Estoniakatastrofen.
”Ett mönster blir synligt. Osäkerheten får bestå. Man hejdar sig i steget” säger Lars Borgnäs.
Vägar att gå vidare
Det finns vägar att gå vidare, menar han. Estonia ligger på ett hanterligt djup, bara omkring 74 meter. Om man reste henne på aktern skulle halva fartyget befinna sig ovanför vattenytan. Ändå tar ingen politiker ett sådant initiativ. Man låter det förbli mörkt fast man har möjlighet att sprida ljus över vad som hände.
Vad beror passiviteten på?
• Tycker politikerna att frågorna är lösta? Det är de inte.
• Är de ointresserade? Det är i så fall svårt att förstå, eftersom det har oerhörda konsekvenser för vår demokrati.
• Tvekar man att gå emot tidigare fattade beslut, att erkänna att man har haft fel?
• Eller handlar det om rädsla för vad som skulle visa sig om ljuset tänds och sanningen kommer fram?
Att lyfta vraket från havsbotten och undersöka det skulle avslöja allting. I efterhand går det att säga att en opartisk haverikommission och bättre vittnesförhör med överlevande skulle ha kastat ett betydligt klarare ljus över varför Estonia sjönk.
”Jag ser det som min uppgift som undersökande journalist att hålla såret öppet, eftersom det finns så många frågetecken kvar. Ska vi nöja oss med det som KANSKE hände? Jag tycker inte det. Ytterst handlar det om vår demokrati och sanningens plats i den” säger Lars Borgnäs....."
Les hele artikkelen:
Söndagskrönika: Nationens intresse
No comments:
Post a Comment